Växternas immunförsvar och IPM – naturligt skydd mot skadegörare

Vid åkerkanter och vägrenar råder i naturen en terrorbalans. Området invaderas av kraftiga växter, djur och andra organismer som sprider sig effektivt. Små arter som förökar sig enbart under vissa krävande förhållande drar sig tillbaka och är tvungna att ge vika för de starka. I ett naturligt tillstånd har alla ändå sin egen plats. Utan den ena kan den andra inte leva fullt ut, utan man hålls vid liv tillsammans och mår bra.

Företagens storlek har redan länge ökat inom odlingen, både på fält och i växthus. Man tänker att man med stora volymer bäst uppnår en de ökade kraven på finansiella resultat. Människan har ett storhetsideals tänkande: samma växt på tiotals hektar, stora maskiner, produktivt arbete, insatserna är stora och samtidigt stiger pressen på ekonomin. Frågan är dock: Hur får jag kassan att hållas i balans samt upprätthålla en hög omsättning?

Hurdan är en odling av mänsklig storlek? Räcker det med några hektar att ge familjen uppehälle och att täcka de fasta kostnaderna? Kraven från vårt internationaliserade samhälle träffar rakt i ansiktet på de medmänniskor som arbetar med naturen. Känslan av otillräcklighet är ofta stark. Vi förorenar miljön, vi binder inte tillräckligt med kol, även om växterna är de enda som behöver koldioxid för att leva.

Trycket från den allmänna opinionen härrör sig från människors åsikter, uppfattningar och politiska beslut. Ofta stirrar man på en sak på bekostnad av en annan, istället för att spegla helheten. Naturen är odlarens partner och vi utför vårt arbete på naturens villkor. Åsikter eller beslut hjälper inte. Regn, uppehåll, torka, växtskadegörare, odlingsväxter, ogräs, insekter, fåglar, parasiter, markorganismer är allt bekant för odlaren.

Växtbestånd, som består av endast en gröda är känsliga för angrepp av växtskadegörare. Växtskadegörarna behöver platser att föröka sig på och odlade fält är en lämplig destination. Fjärilar, såsom kålmal och gammafly rör sig i stora flockar med vinden ut i världen och dimper ned med regnet. En lyckad landning i grönsaksfältet betyder bra förökningsplats eftersom där det finns mat för följande generation. Detsamma kan odlaren inte jubla över. Med förebyggande åtgärder, såsom att täcka växtbestånden med fiberduk eller finmaskigt insektnät, är ett bra sätt att skydda den växande grödan.

I produktionen som följer principerna för integrerat växtskydd finns också kemiska växtskyddsmedel. Många insekter har i generationerna utvecklats till resistenta, immuna mot tidigare goda bekämpningsmedel. Forskning har visat att de aktiva substanserna och föreningarna i växtskyddsmedel också är farliga också för andra än bara växtskadegörarna. Växtskyddsmedel till vår förfogande har minskat. Den tidigare odlingsmetoden som baserat sig på bekämpningsmedel har förändrats. Det har blivit allt viktigare att utföra odlingsåtgärder vid korrekt tidpunkt. De växtskyddsmedel som ännu är i bruk används endast vid fastställt behov och enligt anvisningar. Målet är att skapa växtbestånd, som uthärdar både sjukdomar och skadegörare samt ger odlaren en god skörd.

De centrala metoderna i IPM odling hjälper oss att nå målet: vi använder en bra växtföljd och enligt möjligheter väljer vi tåliga växtarter och -sorter. Vi tar hand om jordhälsan, förbättrar åkerns vattenhushållning och jordstruktur. Vi granskar växtens näringsbehov och korrigerar brister - jorden ger en god skörd.

En tät gröngödslingsvall med inslag av baljväxter binder både kväve och kol samt främjar pollinerarna.

Insektnät är ett bra sätt att skydda den växande grödan och är också ett extra verktyg i IPM verktygslådan.

Kålen är favorit för många skadegörare.

Marja Kallela, Specialodlingsrådgivare inom trädgård- och specialgrödor, ProAgria Södra Finland