Honungsbiet som pollinerare

Pollineringsservicen är som bäst en lönsam verksamhet för båda parterna, både odlaren och biodlaren. För biodlaren är det en försäljningsprodukt till och en möjlighet till inkomster som är oberoende av honungsmängden. För odlaren är pollineringen med bin ett sätt att öka skörden och på så sätt få tilläggsinkomster för produktionen. Med hjälp av tilläggspollineringen mognar fröna väl, bär och frukter är större, vackert formade samt av bra kvalitet och dessutom ökar deras hållbarhet. Som tilläggsnytta till pollineringen kan man använda bina för att sprida ut bekämpningsmedel mot gråmögel på jordgubbar och hallon.

När man använder sig av pollineringsservice hämtar biodlaren bikuporna till överenskomna platser för att pollinera odlingsväxterna. Pollineringen är effektivast när man speciellt förbereder bikuporna för pollinering. Det bör finnas mycket ägg och ynglingar samt tillräckligt med arbetsbin som samlar in pollen. Pollen är viktig näring för biets larver. När det finns gott om avkommor i kupan är också behovet av näring stort och då ökar insamlandet av pollen. När bina samlar in pollen åt larverna genom att flyga från växt till växt så pollinerar de samtidigt effektivt blommorna. Insamlandet av pollen kan effektiveras genom att man sätter in vaxkakor med ynglingar från andra kupor samt genom att ta bort färdiga pollenförråd. En stark kupa är även en bra pollineringskupa, eftersom större bisamhällen innehåller flera fältbin. Starka bisamhällen flyger även vid svalare temperaturer än svaga samhällen.

För växter med tidig blomning påverkar väderleken mycket hur pollineringen lyckas. En kall, regnig och blåsig vår minskar både de naturliga pollinerarnas och honungsbiets flygning och då är humlornas pollinering speciellt viktig. Humlorna kan flyga i svalare temperaturer, t.o.m. i temperaturer under 10 grader. Honungsbiet flyger först när temperaturen stiger till 10–12 grader. Under varma dagar är honungsbiet en effektiv pollinerare och det är livligt bland blommorna, det finns ju flera tiotusen fältbien i varje bikupa. Ibland utförs pollineringen pga. väderleken under en mycket kort tidsperiod och då är den rikliga mängden pollinerare i bikuporna med och säkrar en lyckad pollinering.

Alla odlingsväxter som har nytta av pollineringen är inte lika lockande för bina. De odlings- och naturväxter som växter runtomkring kan som bättre nektarproducenter locka till sig bina effektivare. Genom att placera bikuporna på rätt ställe kan man effektivera nektarinsamlingen. Bina samlar in pollen och nektar möjligast nära bikupan, vilket betyder att den optimala placeringen är möjligast nära eller till och med i mitten av de växtbestånd som skall pollineras. Antalet bikupor som behövs beror på odlingsväxten, men storleksordningen är 1–4 bikupor per hektar.

Pollenfärgen ger oss en möjlighet att lista ut vilken växt som pollinerats. På den här bilden som tagits i mitten av juli ser vi duntravens och honungsfacelians blåa och gröna nyanser blandat med försommarblommornas ljusare pollen.

Det lönar sig att flytta bikuporna i närheten av växtbeståndet som skall pollineras genast i början av blomningen, när 5–10% av blommorna har öppnat sig. Det här hjälper att styra bina till de växter som skall pollineras. Ifall man flyttar bina för tidigt söker de nektar från andra ställen och blir inte mera intresserade av det egentliga pollineringsstället, ifall det inte är en speciellt lockande nektarproducent. I vissa fall kan även under- och radmellanrumsvegetationen locka pollinerarna till området. När odlingsväxterna börjar producera nektar och pollen förflyttar sig pollinerarna till dem.

Text och bilder: Riitta Peräinen ProAgria Keski-Suomi