Örtproduktionen i Schweiz som modell

Då värmeböljan var som värst i Europa i slutet av juni 2019 åkte jag till Schweiz och bekantade mig med sex olika örtagårdar. Före den kommande växtsäsongen inleds så är det bra att fundera över vad resan gav för lärdomar.

De viktigaste saker som jag vill lyfta fram är kontraktsproduktion, samarbete mellan odlare i form av sammanslutningar och ekologisk odling. Även utnyttjandet av solenergin blev kvar i minnet.

År 2018 odlades något mer än 300 ha olika örter i Schweiz. Många örtagårdar är ganska små och ligger i bergsområdet. På de gårdar vi besökte var örterna gårdens huvudsakliga sysselsättning och odlingsarealen var mellan 5-10 ha. De lösningar vi såg kunde mycket väl tillämpas i våra förhållanden.

Kontraktsodling och samarbete

Trots att gårdarna drar nytta av örterna på många olika sätt (destillering, egna produkter, frö- och råvaruproduktion, turism) är kontraktsodlingen den gemensamma nämnaren. Sötsaksproducenten Ricola verkar vara en betydande inköpare och följaktligen är kontraktsproduktion med dem en stöttepelare för gårdarna.

Ricola och andra vidareförädlare hämtar ett mervärde för de förmodligen bra prisbelagda örtråvarorna – även säsongsarbetarens lön är omkring 3500 € i månaden, efter den allmänna prisnivån i Schweiz.

Som exempel på samarbete mellan odlare kan nämnas Valplantes kooperativ, som nyligen har gjort en stor investering i automatiseringen av behandling och torkning av örterna. Däremot på Fallernhofs gård torkar man också örter från andra gårdar i en sådan mängd att det årligen produceras 40-50 ton torkade örter.

Ekologisk odling och mekanisering

År 2018 var 15,4 % av hela odlingsarealen i Schweiz i ekologisk odling. För örtodling verkar den ekologiska produktionen vara den mest använda metoden.

Ogräskontrollen är på en beundransvärd nivå, trots att man i Schweiz inte använder marktäckning med svart plast såsom hos oss. Ogräsen hålls under kontroll med ogräsharvning och borstning samt i tillämpliga fall med flamning. Ytterligare så rensar och skrapar man med handharv.

I sådd och planteringsarbeten samt i ogräsbekämpningen används maskiner som är vanliga inom grönsaksproduktion. Däremot vid skörd av örter behövs specialmaskiner, för örter utvecklade tröskmaskiner. Skördemaskiner finns det många av: allt från bogserbara lastarvagn liknande maskiner till en körbar tröskmaskin som går på band.

Torkning och behandlingen av örterna är också mycket långt mekaniserat, trots det förekommer också här och där handarbete. När den torkade massan stiger till tiotals ton måste man börja fundera på förvaringsutrymme. Att bala de torkade örterna till kantbalar sparar både lagerutrymme och gör transporten effektiv.

Växthus används för uppvärmningen av torkluften. Ett alternativ är att man under skördetiden för uppvärmning av torkluften recirkulerar den varma luften med ett stort ventilationsrör direkt från ett tomt plantuppdrivningsväxthus. Det andra alternativet som vi såg var att under dagen lagra solens värme i en stor vattenpanna. Under nattetid eller molniga dagar värms torkluften med värmen som lagrats i vattnet.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att de gårdar vi såg var imponerande, professionellt skötta och verkade också vara ekonomiskt lönsamma. Om man vill ta modell så är den skala vi såg och även de tekniska lösningarna möjliga för oss.

Marjo Marttinen, specialodlingsrådgivare

ProAgria Keski-Suomi

Skribenten deltog i Pyhäjärvi-institutets studieresa till Schweiz i juni 2019 inom ramen för ”Lisäarvoa yrttiviljelystä”-projektet. Ett av Marjos kompetensområden är örtproduktion på friland.