25.3.2024 4 min lukuaika

Milloin ja kuinka paljon kannattaa kastella?

Name: Agency Leroy
Price range: $

25.3.2024 4 min lukuaika

On hyvin tiedossa, että tasainen vedensaanti on tarpeen, jotta saadaan hyvälaatuinen sato. Ilmastonmuutos aiheuttaa yhä useammin ääri-ilmiöitä säässä. Tulevaisuudessa kuivuus ja lämpöaallot asettavat yhä suurempia vaatimuksia viljelysten kasteluun. Mutta milloin ja kuinka paljon vettä on viljelyksille edullisinta, ja kuinka kannattavaa on investoida kastelujärjestelmiin ovat kysymyksiä, joita monet pohtivat.

Porkkanapelto Kuva Nina Sevelius

Kastelutietoutta Ruotsista

HIR Skånen vihannesneuvoja ja kasteluekspertti Jonas Jönsson luennoi maaliskuun alussa ryhmälle suomalaisia ja ruotsalaisia puutarhaviljelijöitä vedestä ja kastelusta. Tässä artikkelissa on koottuna lyhyt yhteenveto hänen luentonsa sisällöstä. Hän korosti, että vihannesten ja marjojen tuotannossa vesi on perusedellytys laadun saamiselle ja myös tärkeä varokeino kuivien vuosien satotappioiden vähentämiseksi.

Veden tarvetta ja kastelustrategioiden laatimista varten tarvitaan paljon tietoa esimerkiksi maalajista, kenttäkapasiteetista ja haihtumisesta. Vihannesten veden tarve perustuu mm. haihtumiseen, sademäärään, kasvilajiin, juuriston syvyyteen, maalajiin, viljelykauteen ja kasvukauden ajankohtaan. Saksalaisen tutkimuksen mukaan vihannesten veden tarve kasvukauden aikana vaihtelee salaatin noin 150 millimetristä sipulin yli 400 millimetriin ja parsakaalin lähes 700 millimetriin.

Kastelutarve vaihtelee eri kasvuvaiheissa

Mitä suurempi on lehtipinta-ala, sitä suurempaa on haihdunta ja siten myös kastelutarve. Tämän asian useimmat varmasti tietävätkin, mutta se saattaa joskus käytännössä unohtua - eli kasvit tarvitsevat enemmän vettä, kun lehtipinta-ala kasvaa. Muita haihduntaan vaikuttavia tekijöitä ovat lämpötila, ilmankosteus ja tuulennopeus. Mitä lämpimämpi, kuivempi ja tuulisempi sää on, sitä enemmän kasvit tarvitsevat vettä. Keskimäärin voidaan laskea, että kasvista ja maasta haihtuu 3–4 mm vettä vuorokaudessa kasvukauden aikana; viileinä päivinä haihtuminen vähenee ja lämpiminä päivinä se nousee.

Eri kasvilajeilla on erilaisia kriittisiä kasteluajanjaksoja. Palkokasveille, kuten pavuille, se on kukinnan ja palkojen muodostumisen aikaan, parsakaalille ja valkokaalille kerän muodostuessa ja kasvaessa sekä sokerimaissille tähkän muodostumisen ja siementen turpoamisen aikaan. Sipulille taas kriittisin aika on sipulin turpoamisen aikaan. Kurkkukasveille, tomaatille ja marjoille kriittisin aika veden saatavuuden kannalta on kukinnan, hedelmöityksen ja hedelmien kasvun aika. Marjakasveille myös ajanjakso, jolloin kukka-aihiot muodostuvat, on tärkeä, mikä tarkoittaa esimerkiksi maahan istutettujen mansikoiden osalta syys-lokakuuta. Porkkanalla on kaksi jaksoa, jolloin sen veden tarve on suurempi kuin normaalisti. Ensimmäinen jakso on, kun juuri kehittyy, mikä tapahtuu noin 1–1,5 kuukautta kylvön jälkeen. Toinen jakso alkaa, kun porkkana alkaa turvota, mikä tarkoittaa noin 3 kuukautta kylvön jälkeen ja päättyy, kun porkkana on saavuttanut lopullisen koon. Yleensä viimeiset viikot ennen sadonkorjuuta eivät ole niin kriittisiä veden suhteen.

Kastelutarpeen määrittely

Kuinka paljon kannattaa kastella kerralla riippuu maalajista, juuriston syvyydestä ja kasvin kehitysvaiheesta. Valumisen välttämiseksi multaisia hiekkamaita tulisi kastella enintään 15 mm kerrallaan, multaisia hiesumaita enintään 20 mm, vähän savea sisältäviä maita voi kastella 25 mm ja aitosavimaita jopa 30 mm kerrallaan. Tämä tarkoittaa, että hiekkamaat tarvitsevat huomattavasti useammin kastelua kuin savimaat. Jos kasvillasi on hyvin syvät juuret, kannattaa kastella hieman enemmän, ja jos juuristo on matala, voi kastelua hieman vähentää. Kastelun intensiteetti on myös tärkeää. Saksalaisissa kokeissa on todettu, että kasteluveden määrän tulisi olla enintään 27 mm tunnissa, mutta määrä riippuu tietysti maan kyvystä imeä vettä. Liian voimakkaasta kastelusta seuraa pintavaluntaa, eroosiota ja kuorettumista, erityisesti mäkisillä pelloilla riski on huomattava.

Kuinka sitten tietää milloin pitäisi kastella? Kastelu pelkän tuntemuksen perusteella ei usein ole optimaalista, etenkin kun useimmilla viljelijöillä on muitakin asioita mielessä kasvukauden aikana kuin kastelu. Apuvälineitä, joita ainakin voi ja pitäisi käyttää, ovat sademittari, lapio, sääennusteet sekä yksinkertaiset mekaaniset tensiometrit, jotka ovat vieläpä melko edullisia hankkia. Näiden perusapuvälineiden lisäksi voi hankkia myös sääasemia ja erilaisia maan kosteusantureita, jos haluaa seurata kasvien vedenkulutusta vielä tarkemmin.

On myös hyvä muistaa erilaiset kosteutta säilyttävät toimenpiteet viljelyssä. Yksi tärkeimmistä on kateviljely, joka paitsi auttaa säilyttämään kosteutta maassa myös parantaa rikkakasvien hallintaa ja edistää maan multavuutta. Multava maa pidättää vettä hyvin ja lisäksi maan ravinteiden pidätyskyky kasvaa, kun multapitoisuus nousee. On havaittu, että multavuuden nosto 0,2 % voi lisätä maan vedenpidätyskykyä 3–6 mm.

Viimeisenä, mutta ei vähäisimpänä, on tärkeää muistaa, että kasveille ongelmana ei ole pelkästään veden puute vaan myös liiallinen märkyys on yhtä lailla haitaksi. Rankkasateet ovat yleistyneet, ja siksi on tärkeää kiinnittää huomiota pintavaluntaan ja salaojitukseen. Liiallinen vesimäärä voi aiheuttaa maa-aineksen ja ravinteiden huuhtoutumista. Tulevaisuudessa meidän tulisi yhä enemmän löytää tapoja tasata veden määrää kasvukauden aikana. Tämä johtuu siitä, että jo nyt, mutta ehkä vielä enemmän tulevaisuudessa, ongelmana ei olekaan veden kokonaismäärä, vaan enemmänkin se, miten sateet jakautuvat vuoden ja kasvukauden aikana.

På svenska: När och hur mycket vatten behöver dina grödor?

De är välkänt att det behövs en jämn tillgång på vatten för att få en bra skörd av en god kvalitet. Klimatförändringar ger allt oftare upphov till extremt väder. Torka och värmeböljor ställer högre krav på din kapacitet att bevattna dina grödor. Men när och hur mycket vatten är mest fördelaktigt för dina grödor och hur mycket är det lönsamt att investera i bevattningsanläggningar är frågor som många ställer sig?

: Bevattningsinformation från Sverige
HIR Skånes grönsaksrådgivare och bevattningsexpert Jonas Jönsson föreläste för en grupp finländska och svenska trädgårdsodlare om vatten och bevattning i början av mars och här en kort summering av hans föreläsning. Han poängterade att när man producerar grönsaker och bär är vatten en grundförutsättning för att leverera kvalitet och även en viktig försäkring mot förluster torra år.
Det behövs en hel del kunskap om till exempel jordart, fältkapacitet och transpiration för att förstå vattenbehovet och för att kunna göra upp bevattningsstrategier. Grönsakernas vattenbehov utgår åtminstone från avdunstning, nederbörd, gröda, rotdjup, jordart, kulturlängd samt tidpunkt på säsongen. Enligt en tysk undersökning varierar grönsakernas vattenbehov under växtsäsongen från salladens ca 150 mm till lökens dryga 400 mm och brysselkålens nästa 700 mm.
Behovet av vattning varierar
Desto större bladyta desto större är transpirationen och därmed även bevattningsbehovet. Det flesta känner nog till detta men ibland glömmer man kanske bort det i praktiken - växterna behöver alltså mera vatten när bladytan ökar. Övriga faktorer som påverkar transpirationen är temperaturen, luftfuktigheten och vindhastigheten. Desto varmare, torrare och desto mer det blåser desto mera vatten behöver växterna. I medeltal kan man räkna att det från växt och mark avdunstar 3–4 mm vatten per dag under odlingssäsongen, under svala dagar sjunker avdunstningen och under varma dagar ökar den.
Olika växtarter har olika kritiska perioder för bevattning, till exempel för brytböna är det vid blomning och baljsättning, för broccoli och vitkål då huvudet bildas och växer till sig samt för sockermajs när vippan bildas och när fröna sväller. För lök och är den mest kritiska perioden då löken sväller. För gurkväxter, tomat och bär är den mest kritiska tiden med tanke på vattentillgången blomning, fruktsättning och frukternas tillväxt. För bärväxter är även tidpunkten då blomanlagen bildas viktig, det här betyder för jordgubbar på friland i september-oktober. Morotsplantan har två perioder då dess vattenbehov är större en normalt. Den första perioden är då roten utvecklas vilket för morot som skall lagras sker cirka 1–1,5 månader efter sådd. Den andra perioden startar då moroten börjar svälla vilket för morot som skall lagras betyder cirka 3 månader efter sådd och slutar då moroten har nått sin slutgiltiga storlek. Vanligen är de sista veckorna före skörd inte mera så kritiska med tanke på vatten.
Bestämning av bevattningsbehov
Hur mycket det lönar sig att bevattna per gång beror jordart, rotdjup och grödans utvecklingsstadium. För att undvika avrinning lönar det sig att bevattna mullfattig sandjord maximalt 15 mm per gång, lerig sandjord och grov mo 20 mm per gång, lättlera 25 mm. Styv lera kan man bevattna upp till 30 mm per gång. Det här betyder ju också att sandjordar behöver vattnas betydligt oftare än lerjordar. Ifall din odlingsväxt har mycket djupa rötter kan det löna sig att vattna lite i överkant och har den mycket grunt rotsystem kan man vattna lite mindre. Bevattningsintensiteten är även viktig och i tyska försök har man kommit till att man maximalt skall vattna 27 mm per timme, men mängden per timme beror såklart på markens förmåga att absorbera vatten. Ifall man vattnar för intensivt blir resultatet ytavrinning, erosion och skorpbildning, speciellt på kuperade fält är dessa risker märkbara.
Hur kan jag veta när jag skall bevattna, att endast vattna på känsla är oftast inte optimalt, speciellt som de flesta odlare även har många andra saker att tänka på under växtsäsongen. Hjälpmedel man åtminstone kan och bör använda sig av er regnmätare, spade, väderprognoser samt enkla mekaniska tensiometrar som är rätt förmånliga att införskaffa. Förutom de här bashjälpmedlen kan man även införskaffa både väderstationer och olika typer av markfuktsensorer, speciellt ifall man vill sats på att följa med växternas vattenanvändning ännu mera noggrant.
Det är också bra att komma ihåg olika fuktbevarande åtgärder i odlingen, en viktig sådan är täckodling som förutom att den hjälper till att bevara fukten i marken även förbättrar ogräskontrollen och bidrar till en ökad mullbildning. Mullrik jord har hög vattenhållande förmåga och dessutom ökar även markens näringshållande förmåga när mullhalten stiger. Det har visat sig att en ökning av mullhalten på 0,2% kan öka markens kapacitet att hålla vatten med 3–6 mm.
Slutligen är det viktigt att komma ihåg att det inte endast är för lite vatten som är ett problem för växterna utan också för mycket vatten. I vårt klimat har skyfall blivit allt vanligare och därför bör man inte glömma avrinning och dräneringen. En viktig sak vid dränering att komma ihåg är att snabba flöden tar med sig mycket ytliga ämnen, även näringsämnen. I framtiden borde vi allt mera hitta sätt att jämna ut vattentillgången i våra odlingssystem över hela odlingssäsongen. Detta eftersom det redan nu men kanske ännu mera framöver inte kommer att vara den totala mängden vatten som är problemet utan mera hur nederbörden fördelas under säsongen.