Företagaren måste fundera hur hen använder sin tid

Man borde igen skriva upp timmarna. Nej tusan. Varför känns det så svårt? En fullständigt onödig ritual som man tror sig leda arbetstiden med. Eller?

För mig som människa, har alla byråkratiska arbetsuppgifter alltid varit förhatliga. Jag har alltid klassificerat uppföljningen av arbetstiden som en sådan byråkratisk och onödig uppgift. Men är saken alltid så här svartvit? När jag söker svaret på frågan jag ställde mig själv, måste jag dyka djupare in i arbetsledningens mörka kärna.

För länge sedan jobbade jag tillsammans med den finländska mobiltelefonindustrin. Jag var med och funderade på betydelsen av handlingar som förklarade faktorerna för Nokia IT:s framgång. Vi gjorde Core-Context analyser. Idén med analyserna var att känna igen de handlingarna inom IT-enheten som var kärnan för affärsverksamheten. De var till sin karaktär sådana att de gav konkurrensfördel, de var kritiskt viktiga för att lyckas och samtidigt ledde de till stora problem ifall de misslyckades. De var core, den hårda kärnan. För Nokia var utgångspunkten att dessa core-klassificerade arbetsuppgifter måste göras själv – de kunde inte utlokaliseras. Vad sägs då om begreppet context? Prestationer som hör till denna kategori är till sin natur inte sådana som i sig själv ger en unik konkurrensfördel, och de förklarade inte heller på något annat sätt varför Nokia IT uppnått sina mål. Till dessa uppgifter behövde man inte använda sina begränsade resurser utan de skötes väl även om de utlokaliserades.

När jag jobbat ungefär ett år vid ProAgria visade Etelä-Savo:s långvariga ekonomi och ledningsexpert Arto Karila mig sin egen utarbetade piltavlemodell. Han målar med stora penslar och uppfattar klarsynt även den mänskliga sidan av företagsverksamheten. Hans modell var klart och tydligt släkt med Nokias core-context analyser, åtminstone en kusin.

Modellens skönhet finns i dess enkelhet. Där delas företagets uppgifter och handlingar in i tre kategorier.