Allt är bättre och finare i Amerika, eller är det?

Nordamerikas hallon och björnbärsförening ordnande den 22–24 februari ett distansseminarium, där även jag deltog. Många gånger tänker man att allt är bättre ute i ”stora” världen, speciellt i Amerika, men det var trevligt att märka att vår inhemska hallonproduktion är i precis lika bra skick som hallonproduktionen i Amerika. De har, som naturligt är, betydligt större forskningsresurser och det fanns mer än väl att berätta om i tre dagar. Men på samma sätt så koncentrerade sig föredragen på marknadssituationen och världshändelser samt rådande trender, tillgång på arbetskraft och odlingstekniska omständigheter på friland och i tunnlar.

Även om det var fråga om ett hallonseminarium, så handlade en del av föredragen om buskblåbär. Den ökande importen av buskblåbär har även gynnat marknaden av amerikanska buskblåbär eftersom det växande utbudet ökade både konsumenternas kännedom om buskblåbär och konsumtionen av dem. Samtidigt med en ökad import växte alltså det egna landets produktion. Denna samma utveckling ses nu även hos hallon och björnbär. Produktionen har ökat i Nordamerika de senaste 5–10 åren samtidigt som prisutvecklingen har varit positiv och produktionen är lönsam. Nu är de dock även där oroliga för de ökade produktionskostnaderna. Konsumtionen av hallon och björnbär stiger nu snabbast av alla bär. Hallon- och björnbärsproduktionen har nu ökat mångfaldigt även vid gränsen till Mexiko, dit amerikanska företag har grundat dotterbolag då de eftersträvar åretrunt produktion. Även om inflationen har ökat, så använder konsumenterna allt mera pengar på bär och köper även oftare och mera bär. Och till skillnad från tidigare recession, så minskade pandemin inte på hushållens förmögenhet, utan i stället ökade den på grund av de direkta stöd staten styrde till dem, och detta gagnade även bärmarknaden.

Det har tidigare varit rätt lätt att hitta arbetskraft i Amerika. Från Mexiko har det kommit tillräckligt med både laglig och papperslös arbetskraft. Men nu har det skett en förändring. Utbildningsnivån i Mexiko har stigit och samtidigt har nativiteten minskat. Och därtill har produktionen av bär i Mexiko ökat, så det behövs allt mera arbetskraft även där. Den spansktalande befolkningen i Nordamerika ökar antalsmässigt mest, samtidigt som de som enskild befolkningsgrupp även konsumerar mest björnbär och hallon. I Amerika har buskbären främst skördats maskinellt och den maskinella skördetekniken utvecklas hela tiden. I seminariet förevisades skördemaskinen Littau som utvecklats i samarbete av amerikaner, bulgarer och polacker; med den kan man skörda såväl hallon, haskap som buskblåbär.

Den där fördomen av att allt är stor i Amerika skakas av bland annat med information om det motsatta. Gårdsstorleken minskar och antalet odlare ökar. Direktförsäljning från gårdarna ökar och ett levnadsvillkor är en mångsidig produktion. Agroturismen ökar även där kraftigt och människorna kan till exempel själva skörda sin potatis direkt från åkern – det var en tanke man ännu för några år sedan skrattade gott åt.

En sak, som först nu får mig att riktigt vakna upp och som är betydligt bättre hos, är hur stor och utbredd skada i bärodlingar orsakas av en skadegörare med namnet Drosophila suzukii, en fruktfluga som redan i flera år varit på tapeten även hos oss. I seminariet ingick åtta föredrag som enbart koncentrerade sig på denna till storleken mycket lilla skadegörare. Drosophila suzukii har under de senaste tio åren brett ut sig mycket effektivt i Nordamerika, Asien och Europa. Vi har även hos oss hittat exemplar av denna fruktfluga men tills vidare har ingen kunnat påvisa att den övervintrat i Finland. De närmaste övervintrande individerna finns i Sverige. Som bäst har naturresursinstitutet Luke på gång ett projekt där en åtgärd är att vi skall få ett begrepp om hur mycket färska utländska bär och frukter det säljs i Finland och hur det avfall som bildas vid denna försäljning hanteras och förstörs. Det finns nämligen en risk att denna skadegörare kommer via utländska bär till gårdar som både producerar egna och säljer utländska bär. Den här skadegöraren gör inte heller någon skillnad på odlade och vilda bär, så det finns en risk att den även sprids till våra vilda blåbär i skogarna.

I seminariet framgick det att man i Nordamerika har på gång ett flertal försök och forskningar för att få fram nya sett att bekämpa denna skadegörare. Metoderna kan vara att man skyddar växtligheten eller bären, lockning, massfångst eller användning av repellenter. I ett försök testade man att bespruta bärväxter med en lösning gjord på sötningsmedlen erytritolin och suckralos. De här ämnena är ofarliga för människor, och det påverkar inte bärens kvalitet och skadar inte heller pollinerarna. Denna lösnings inverkar på så sätt att när insekten sugar i sig detta ämne så avgår det vätska från insekten och då dör den av vätskebrist. I försök gjorda på buskblåbär fick man upp till 60 % lägre äggläggning på bär som besprutats med denna lösning. Lösning fungerar även som repellent eftersom fruktflugan hellre lade sina ägg i bär som inte behandlats. Vi hörde även om bekämpningseffekten av en biofilm av bakterier som sprutades på bären och vars effekt varit mycket god, för tillfället söks det om patent för denna produkt. Ett nät som läggs över växtligheten fungerar även mycket bra ifall nätet sätts på tillräckligt tätt och maskstorleken är tillräckligt liten.

I Nordamerika har man även tillgång till kemiska bekämpningsmedel, men det behövs besprutningar varje vecka och efter regn måste man bespruta på nytt. Riskerna är såklart resistens, vilket man också redan kunnat konstatera. Besprutningarna skadar även nyttoorganismerna och man har redan konstaterat ökade växthusspinnkvalster populationer på grund av de bekämpningsmedel som används mot Drosophila suzukii. Drosophila suzukii trivs inte lika bra i tunnelförhållanden eftersom luftfuktigheten är lägre och temperaturen är högre. Däremot trivs växthusspinnkvalstret i dessa förhållanden. Som ett tips berättade man att en bra indikatorväxt för växthusspinnkvalster är buskböna. Och där har man i många fall planterat en buskböna i ändan på varje rad.

Man har även fått goda bekämpningsresultat genom att använda täckplast i raderna. Användningen av plast minskade betydligt både antalet vuxna individer och ägg i växtligheten. De vuxna individerna lägger ägg i bären, men bären faller till 82% ner i marken, därifrån larverna då de utvecklats stiger upp i växterna. Plast hindra detta effektivt. Användningen av plast i hallon och buskblåbär ät inte vanligt, men dessa resultat kommer nog att öka användningen. Även användningen av mikroförökade täckrotsplantor ökar användningen av plast/bioplast. I detta samma försök märkte man även att UV-strålningen är olika mellan bar mark och mark täckt med plast. Så nu undersöker man även om man med hjälp av UV-strålning kunde minska äggläggningen.

Än en gång påvisades det att gräset inte är grönare på andra sidan staketet. Och vi får hoppas att vi här hemma i Finland möjligast länge undviker en invasion av Drosophila suzukii, men förbereda oss bör vi nog.