Hur ser gårdens ekonomi ut – och varför

Det är rätt länge sedan man fått njuta av riktigt goda ekonomiska nyheter då det gäller lantbruket. Tyvärr är det så att lantbrukets lönsamhet redan en längre tid legat på en otillfredsställande nivå. Produktpriserna har visat en sjunkande trend och stödnivåerna har stampat på stället, snarare sjunkit. Däremot har priset på produktionsinsatser stigit. Då blir resultatet det vi ser i dag. Det är föga trovärdigt att lantbruket enbart kan spara sig till en god lönsamhet. Sannolikheten för att stödnivåerna stiger är liten. Lantbruket borde få en bättre ersättning för sina produkter.

Det verkar som om lantbrukarnas intresse för att analysera sin ekonomi avtar i takt med att ekonomin blir sämre. Det är en mänsklig och förståelig reaktion, speciellt då många upplever att man ändå inte kan påverka situationen.

Vad kan man då göra i den nuvarande situationen. Alla gårdar producerar ett bokföringsmaterial över inkomster och utgifter. Istället för att enbart utnyttja materialet för skattemyndigheternas behov kunde materialet vidareförädlas och hjälpa jordbrukaren i beslut gällande ekonomi, investeringar och produktion.

Exempelvis skulle det vara nyttigt för var och en att känna till sina egna produktionskostnader och jämföra dem med motsvarande gårdar i landet. Dylika databanker finns redan att tillgå. Därefter kan man analysera på vilka punkter man är bra och på vilka områden man kunde bli bättre. Slutligen gör man en konkret plan för hur man gör för att uppnå målsättningarna.

En resultatanalys där lantbrukets skattebokföring kompletteras med lagerförändringa ger värdefull information om årets verkliga resultat. Att utreda lantbrukets fasta kostnader, alltså de kostnader som finns oberoende av produktionens volym, skulle vara viktig information för den som är intresserad av att påverka de egna kostnaderna. En relativt sett stor del av lantbrukets produktionskostnader består av fasta kostnader som härrör sig från maskiner, produktionsbyggnader och åkern. Frågan man bör ställa sig är i vilken mån jag själv kan påverka mina fasta kostnader. Vilka åtgärder skulle behövas och skulle det krävas ett samarbete av något slag, exempelvis samägda maskiner, gemensamma byggnader eller entreprenad för vissa sysslor. De här frågorna aktualiseras i allmänhet då man står inför en investering.

För att komma igång med beräkningarna och resonemang kring ekonomiska frågor kan det behövas hjälp. Den hjälpen kan ProAgria och de regionala rådgivningsorganisationerna erbjuda. I rådgivaren har jordbrukaren ett bollplank att bolla tankar och idéer med. Den här typens beräkningar och verksamhet behöver inte kosta en förmögenhet. För att komma igång kan finansiering fås via rådgivningssystemet Råd 2020.

Det som behövs, förutom att bokföringsmaterialet är i skick, är ett genuint eget intresse från jordbrukarens sida. Ytterligare behövs en vilja att göra förändringar och att kunna se sunt självkritiskt på de egna rutinerna och handlingsmönstren. När resultatet av det här tankearbetet och de gjorda åtgärderna ger positivt ekonomiskt resultat kommer höjda produktpriser som en välkommen bonus.

Jörgen Grandell
direktör
ProAgria Finska Husållningssällskapet